toveinthecity

Lååångt inlägg det här men man har inte så mycket annat att göra här uppe och ni behöver ju inte läsa allt ;)

Det gick bra att köra upp i fredags. 2,5 timmarna tog det till skillnad från över fyra timmar som när jag var mindre, då stannade vi ju iofs och åt middag men ändå. Jag kör verkligen sällan bil nu för tiden, i stan behöver man ju inte bil och när jag är och hälsar på min egen Ford nere i Trollhättan så är det alltid Peter som kör. Men det spelar ingen roll, det är ju som att cykla och snart kommer jag att få köra mer än vad jag någonsin behövt i hela mitt liv, 750 mil delat på fyra pers blir nästan 200 mil var så jag kommer nog att få göra mina timmar bakom ratten!

Min morfar är helt fantastisk, 91 år gammal så bor han inte bara fortfarande hemma i sitt hus utan tar hand om allt på egen hand. Min mormor (som dessutom varit hemmafru i alla år) dog för 11,5 år sen och sen dess har han ensam tagit hand om alla hushållssysslor samtidigt som han är med i fyra olika körer och far runt på träningar och uppträdanden. Min mamma frågade honom för någon månad sen vad han hade gjort under dagen, då svarade han "äh ingenting, jo förresten jag var ute och cyklade 7 km men förutom det ingenting alls faktiskt" :) För bara nått år sen brukade han vara ute en mil om dan, på sommaren på cykel och på vintern på spark. Nu berättade han för mig att verandan utanför gäststugan börjat gå sönder så då hade han brutit upp allting, åkt och köpt virke och snickrat en ny veranda, det hade tagit ett par veckor men nu var det klart. Vilken karl va!

"Du å jag morfar" :) Solen skiner alltid i Trönö. En kortklippt tove på den tiden det begav sig (också på den tiden det begav sig med skjorta innanför stickad tröja :) Lina har plåtat och jag har framkallat bilden, den har hållit 10 år men börjar bli lite gulnad av solen, foto blev ju aldrig min expertis.
När jag kom upp tog vi det lugnt och kollade på TV, läste Hemmets journal och löste korsord. Kortspelande brukar annars vara en populär syssla men det blir inte lika mycket efter att mormor gick bort. Jag kollade på Djävulens advokat (och lite Anders & Måns däremellan) men sen gick vi och la oss redan vid kvart över tolv! Trots att morfar inte är en Lindholm brukar han också vara uppe sent så det var riktigt duktigt av oss.

Jag vaknade vid 11 (skönt att få sova ut andra lördagen på raken) sen frukost som också är en sak för sig. När jag var liten och man inte fick ligga och sova lika länge som nu så var det först en "förfrukost" på morgonen med kaffe och fikabröd, efter några timmar var dags för riktiga frukosten som består av sill, rödbetor, knäckebröd, ost, sylta (vilket jag dock brukar hoppa), ägg och till det nån slags flask-läsk (som man går ner i jordkällaren och hämtar i backarna). Alla som känner mig vet att jag är beroende av Pepsi Max och brukar bara himla med ögonen när det ibland är det första jag får i mig på morgonen. Men tänk då på frukostarna hos min mormor & morfar tillsammans med att min pappa ibland efter morgonkaffet brukar ta som frukost ett jätteglas läsk ihop med en knäckebrödsmacka, så är det faktiskt inte så konstigt. Efter det här blir det risgrynsgröt, med mjölk hämtad från mammas gamla barndomskompis Åkes gård en liten bit bort.

Frukosten och utsikten från frukostfönstret :)
Peter brukar säga att jag är en sån Stockholmstjej så jag inte skulle känna igen en ko om jag såg en. Jag brukar säga att förutom att jag faktiskt kommer från Väsby där det finns en hel del kohagarna, så är jag uppvuxen här uppe där det inte finns så mycket mer än djur och natur. Jag älskar min stad och allt jag kan göra där och skulle aldrig vilja flytta därifrån, men ibland är det skönt att komma iväg så här. Jag är född inne i Söderhamn men den stan är inte ens i närheten så stor som Väsby och även om vi flyttade ner när jag var bara 1 år så tillbringade jag mycket tid hos mormor och morfar när jag var liten. Jag och Lina fick till och med adoptera en kavl hos Åke när vi var 10 (som vi döpte till Lina eftersom den var född på samma dag som hon), vi gjorde väl inte så mycket mer med det men för oss var det en väldigt stor grej och vi hade nog tagit med oss den hem om vi hade kunnat.

Resten av dagen satt vi bara i soffan och läste och vilade, det känns ju väldigt lat av mig men ändå så fantastiskt att bara kunna sitta och inte göra någonting och inte behöva ha dåligt samvete för det. Hemma finns det alltid något som man borde göra istället eller andra ställen man borde vara på men här är det inte mycket annat än att bara vara. Vi kom och prata på Sara F och han påminde mig om att vi ju är släkt med varandra på något ingift vis. Efter lite smsande med Sara så kom vi fram till att hennes mammas kusin är gift med min mammas tremänning (syssling på stockholms-språk), det är ju inte så jättenära men med tanke på att vi träffades som grannar nere i Väsby 25 mil söderut så är det ett rätt så kul sammanträffande.

Jag försöker ju skärpa mig lite inför resan med onyttigheter och så men det går ju som vanligt inte så bra. Men om jag själv är min värsta fiende på den punkten så är morfar klart nr 2. Trugar på en kaffebröd och mat hela tiden, enbart av omtanke såklart men ändå. Det är väl samma sak med farmor men där kan jag säga åt på skarpen att jag inte vill ha, men det funkar inte lika med morfar som är så lugn och snäll då vill man inte va hård. Hmm, varför var jag tvungen att välja den här helgen som första dagen i resten av mitt liv? :)

Innan jag åkte ut till Humlan så tog vi en sväng upp på mormors graven. Trönö Nya kyrka (anno 1895) brann för några år sen och efter återuppbyggnaden så har jag inte gillat att komma dit lika mycket, jag vill ju gärna att allt ska vara så som det alltid har varit (Trönö Gamla kyrka däremot är faktiskt ända från 1100-talet och vad jag vet en av Sveriges äldsta). Jag sa till morfar att jag pratar så mycket med mormor ändå var jag än är så jag känner inget behov av att komma upp dit egentligen men det kan ju vara trevligt att komma förbi och säga hej.

Efter att jag släppt av morfar åkte jag förbi Micke m dotter och Tina för att säga hej. Micke (som vi kom på också är ingift släkt med Saras sida av släkten) och jag är barndomskompisar och han bor i huset där han växte upp i samma lilla by där morfar bor. Hans pappa bor å sin sida i sitt gamla föräldrarhem i samma by efter att farmorn flyttat in till stan. Jag kan tycka att det är mysigt på ett sätt men lite jobbigt på ett sätt också, tänk att bo kvar på samma ställe hela livet, i samma hus. Fast det är ju lyx också, fint hus och fin natur :) Jag hann bara stanna i 20 min och snacka lite innan jag åkte ner till grannbyn och hälsade på Jessica. Det är min andra gamla kompis fru som jag bara träffat några gånger men gillar jättemycket. Olof var inåt stan och spelade poker men jag hade snackat med honom på telefon och försäkrat mig om att hon och barnen var hemma. Tyvärr låg Hugo och Heaven och sov så jag fick inte hälsa på dem men jag fick se kort, två små rödtottar precis som sin far, hur söta som helst. Nästa gång jag är uppe så får det bli under en längre tid så jag hinner träffa dem alla lite längre och jag sa (som alltid) att när dom är nere i Stockholm så får som lov att hälsa på.

Stockholm uttalas förresten på Hälsingemål med betoning på första delen av ordet, Stockholm (samma med Lindholm och de flesta orden för övrigt) jag tycker att det låter så mysigt, älskar ju alla dialekter men den här är ju lite speciell för mig. Ett annat uttryck jag gillar är "ja läre", det betyder "jag måste" eller borde, det finns mycket fint som man hinner glömma när man inte varit här på länge.

Hur som helst, därefter åkte jag berg -och dalbanevägen ut till Humlegårdstrand men det blir nästa inlägg å hemifrån!