toveinthecity

Jag har velat se "Zozo" av Josef Fares ända sen den gick upp på bio och idag gick den på Canal+ så jag fick äntligen se den. Vilken stark film! Första delen av filmen är jättesorglig, så hemskt att tänka sig att det där är verkligheten för så många människor och barn i världen, jag bara grät.



En rolig sak i filmen var i alla fall att mycket av delarna från Sverige utspelade sig på skolan Zozo går på och jag såg direkt att det är inspelat på Karlstorpsskolan i Trollhättan som ligger mitt emot gatan där Peter bor (och är stället där jag röstade i valet 2002 :)

Nu kollar jag på "Walk the Line", en annan film film som jag velat se länge. Den är snart slut och var också väldigt bra, jag gillar filmer som handlar om verkliga människors livsöden.


PS. Efter "Walk the Line" såg jag "Broken flowers". Den låg också på min måste-se-filmlista som jag känner att jag betat av bra under dagen och den senaste veckan.

Glömde ju skriva igår att jag fick en ny present av Björn! Eftersom han läst här att jag inte äter godis och jag sagt att jag läst ut boken jag fick av honom sist så fick jag en ny pocket, "Milda makter" av Arto Paasilinna. Det passade perfekt eftersom jag tänkt flera gånger att jag ska läsa nånting med honom och pappa frågade senast i förra veckan om jag gjort det och att jag annars måste låna någon av alla bokband dom har av honom. Så fort jag är klar med X:et så ska jag ta den. Björn är så gullig och omtänksam, har saknat min vän under den här månaden och ser fram emot lördag :) Även Johanna sa att hon kanske skulle komma förbi senare på kvällen och Åsa ringde idag och sa att hon och Jonas är i stan i helgen och frågade om dom också fick va med. Ska bli jätteroligt.

Idag har det inte hänt nånting, förutom att Micke Fridh, Johanna, Sara F och Åsa har ringt och pratat ett tag, det är trevligt, känner mig inte helt isolerad då.

Sen har jag blivit langare till min pappa också, han brukar käka Diklofenak när han har ont och nu har han jätteproblem med en fot men var slut på tabletter (dom är ju receptbelagda) och alternativen hjälpte inte. Jag sa att han kunde få av mig eftersom jag hade så mycket (min läkare har skrivit ut ungefär dubbelt så mycket som jag behöver, och jag hämtar ut dem för det kan ju alltid komma till användning). Idag sa pappa att foten blivit mycket bättre eftersom han äter "mina tabletter" var tredje, fjärde timme. Jag sa åt honom att det inte var så smart eftersom jag fått order om att inte äta dom mer än tre ggr per dygn och att han kanske borde dra ner lite. Tur att det inte handlar om mina starkare tabletter, då hade det verkligen varit snack om knarklangning.

Jo förresten, jag har bestämt mig för att inte gå in för att göra mina två timmar på jobbet imorgon. Det härjar tydligen kräksjukan på vår avdelning (fem av åtta har varit hemma) och det känns inte värt att riska det för en snabbvisit. Får testa på måndag istället.

Eftersom jag inte har några kort idag så lägger jag in några bilder från min arbetsplats när jag var och hälsade på den en snabbis förra torsdagen.

Nu ligger jag här i sängen framför datorn igen fast klockan är bra över tolv, inatt stängde jag inte ner förrän halv fyra och så var jag apatrött idag också. Tänkte att det skulle bli annorlunda ikväll men så blir det sällan.

Igår hade vi skolavslutning på Berghs och jag pallrade mig in till stan för att delta en sista gång. Det var segt i huvudet första timmen men sen släppte det och jag kunde tom sitta på stol under en hel övning som varade i en timme. Vi pratade om våra tankar kring vad vi lärt oss och sen fick vi ge feedback var och en till varandra, först på papper och sen muntligt. Det var helt överväldigande och härligt att höra alla positiva saker som sades om en själv, och alla sa samma saker så det måste väl ligga nått i det, jag är nog lite bättre än vad jag ger mig själv credd för.


H&M-historia på Berghs väggar, innan vi blev
"H&M har ingen röst, H&M är "Top 98:-"!"



Jag är som farmor och bara tar kort när folk äter

Efter snittar och bubbel (Ramlösa för mig) tog jag en promenad hem till lägenheten för att hämta brevet från Försäkringskassan som äntligen kommit och passade på att halka och slå mig lite på vägen. Tyvärr tog jag fel knä och skrapade inte upp La Jolla-knät en tredje gång för att bättra på det ärret, nu blev det ett litet tvillingsår på andra knät istället. Och mina favoritbyxor från London gick sönder, mamma får lappa och laga men det blir nog aldrig samma sak, jag tar det som ett tecken på att jag haft dem för mycket under hösten och borde gå tillbaka till kjol igen. Det var knasigt att vara tillbaka i lägenheten på första gången på en månad, men den var som vanligt, Sabrina har skött den bra, bara en död blomma.


Jodå här bor jag fortfarande - Dorethy Perkins-
kvaliteten tål inte svenskt väglag :(

På kvällen fick jag åter igen ett lyckopiller i form av besök av en annan fin pojke, denna gång en typ 2 meter lång krambjörn. Han hade med sig öl till min far som kompensation för att han inte fick betala för halva taxin i lördags, pappa sa att han i vanliga fall skulle blivit arg men det går ju inte när man kommer med öl. Extra pluspoäng eftersom det tydligen var pappas favoritöl som Björn kommit ihåg att han nämnt nån gång för länge sen (såg äckligt ut) och sen Björns egna favoritöl (såg tyskt-veteöl-äckligt ut :S) Jag säger att vi får vara substitutspojk/flickvänner till varandra nu så länge vi är singlar men just då önskade nog pappa att det var på riktigt, vad mer kan man önska av en svärson än att han kommer med öl :) Vi satt i soffan och snackade ikapp, mest om festen i lördags och efterdyningarna av det, jag gäspade mig igenom första timmen eftersom jag knappt sovit nått natten innan men sen blev det mycket skratt. Vi bestämde att vi ska ses på lördag kväll efter hockeyn när jag är tillbaka i min lägenhet och mitt liv, dock utan alkohol än ett tag till tror jag, vi är ju så jävla roliga ändå så det går nog bra (nä just det, den helgen drack vi ju faktiskt vin).


Cab beer - Jag tog en jättefin bild på min besökare men minneskortet var fullt (har ni hört det förut) och nästa blev minst sagt suddig

Ikväll var Roomservicegänget hemma hos paret Schulman, säga vad man vill om dessa två men jag tycker att dom är roliga. Deras relation måste ju vara idealet för hur ett förhållande ska vara? för mig är det det i alla fall. Katrin är skönaste typen just nu, Alex kan vara lite av en tönt ibland men han är ju gift med henne så han måste ju ha några rätt :)

Lite bättre kort idag :)


Färdigpackad nallebjörn - Extramorfar Hans smälter


Jag försökte få dom att lämna honom men tyvärr så åkte
han med tillbaka till Knutby :)


Födelsedagspresenten var lite fina H&M-kläder (såklart) och som en äkta bonde så åkte stövlarna på på direkten - Mys med mamma, pappa och extramormor

...but i don't wish it was Sunday, I wish it was typ mars eller nått så att den här ryggskiten är över och även sjukskrivningen, depressionen, väntan (ständigt denna väntan), jul och nyår och allt det där och snart, snart så kommer solens strålar igen och det är inte långt till sommar och har jag riktigt tur så får tommy en knäpp och menade det där han sa när jag var nere i göteborg sist och vi kommer göra ytterligare en usa-resa redan nu till sommaren och när det händer så har jag också betalat av mitt lån och redan börjat spara ihop lagom med pengar till nästa!

Men troligtvis blir det inte så, troligtvis så blir det sjukskrivning och deltidsarbete och väntan och depp och jul och väntan och slask och nyår (med nyårslöften man inte håller) och januari och februari, ständigt utan pengar och väntan lite mer...och sen kanske, kanske...

_________________________________________________________________________________

Idag har jag varit hos husdoktorn, hon sa att Spine Center missuppfattat när dom imorse sa att det var 6-18 månaders väntetid bara för att få komma och prata med nån och att jag nog snart skulle få komma till en sjukgymnast och att jag nog ska kunna klara det här utan operation ska jag se. Jag sa att jag vill börja jobba (fast jag innerst inne är rädd för det eftersom jag hamnat i nån slags cocoon där det är läskigt att göra vad som helst) och att jag ska fösöka dra ner på de starkaste tabletterna. Lyckas jag ta bort Dexofen helt de närmaste dagarna så är jag 100% sjukskriven tom torsdag och sen 75% på fredag och hela nästa vecka. Det blir bara två timmars jobb per dag det men jag kan ju alltid komma in med fikabröd en gång om dan som Pierre sa när jag informera honom.

                                 
Sconesfrukost på Wayne's efter läkarbesöket - Jag läser
mycket böcker, nu är jag inne på Generation X av Douglas
Copeland som David tipsat om (engelska böcker går alltid
så segt) - Mina klor har äntligen blivit lite manikyrerade

Ikväll så har min två veckor lilla extrasysterson Fred varit här och hälsat på med mamma Susan och pappa Nils, Fred (efter mammas farbror) Åke (efter Nils nånting) Ferdinand (efter morfar) Kall, och det var ett riktigt lyckopiller. Mina CP-dator vägrar tom ta pappas kortläsare så fler bilder får komma imorgon men här är en från sugmobilen i alla fall.


Är jag inte bara så söt så att du vill äta upp mig? Jo det är du

Kollade på "Stranger than fiction" ikväll också. Ibland önskar jag att jag hade en narrator som förklarade mitt liv så att jag visste vad som skulle hända.


Imorgon är det avslutning på min kurs och jag har lovat och komma förbi. Jag har försökt att gå och lägga mig sen kl tio då övriga familjemedlemmar försvann men det går inte så bra. Med tanke på att jag somnade efter fyra inatt pga helljuset så vore det dock bra om det hände snart....

I fredags fyllde Jessica år och när jag ringde för att gratta och hörde att typ hälften av mina närmaste vänner var där bestämde jag mig för att jag måste orka ta mig till Saras födelsedags/efterrenoveringsfest igår lördag. Jag saknar mina vänner så fruktansvärt och dör snart av sociala abstinens.

Jesper skjutsade mig dit strax innan nio och då var festen i full gång. Jag gav i present till Sara, Jessica och Johanna (för tidig julklapp) att dom ska gå och se finalen av Idol i Globen om två veckor, dom verkar nöjda (och jag med så länge jag slipper gå med ;) Jag höll mig stående länge och när det blev jobbigt så gick jag och la mig i Saras säng där fler gärna anslöt. Det var lite intressant att vara ensam nykter (förutom Jessica som gick rätt tidigt), det är inte så vanligt kan man säga. Folk droppade av efter tolv och jag och Björn tog taxi hem vid halv två.

Ryggen mådde ganska bra under kvällen, det jobbigaste var (lika som med centrumutflykten) att vara ute bland folk. Jag kände mig ganska "snurrig" och överväldigad av allt runtomkring mig, efter ett tag vande jag mig dock men det kommer nog att ta ett tag innan jag är den gamla vanliga party-tove igen :(


Me and my girls (some of them), Jossan, Jessie och Evisen

                   
Skönt (och lite läskigt) att träffa folk igen



Har saknat Sara otroligt mycket under dom här veckorna,
den abstinensen har nog varit den värsta, miss u honey!


            
Inget kalas utan krash, Sara fick plocka fram dammsugaren framåt
ettiden - Jag skapade bedroom party - En kille var tydligen gammal
naprapat - Dock hävdade han att det inte ingick att vara fotomodell :)



Do we still got it?...


       
När jag och Björn åkte hem stannade Johanna
och min kamera kvar på efterfesten :)

Idag var jag ute och gick i minusgraderna för första gången. Det var bara max en av dem men ändå, det känns att vintern är på väg.


Vaknade till en vit bakgård



Mammas blommor var täckta av snö



Förbi Främjartorpet



Solen börjar gå ner redan strax efter 14!




Fresta ligger verkligen på gränsen till landet



Barn är ju för härliga, det gäller bara att dom inte åker två
gånger i samma spår för då finns det ingen snö kvar :)

Efter att ha varit utan socialt umgänge i en vecka (utom min underbara familj då såklart som tar så väl hand om mig) så har den här veckan varit lite mer aktiv.

Björn kom förbi efter jobbet i tisdags för att underhålla mig lite. Vi låg och pratade i mitt nya hem sängen och det var kul att träffa en kompis, jag som annars träffar vänner så gott som varje dag har ju minst sagt lite abstinens nu. Fick en pocketbok som jag ska läsa så fort jag är klar med den bok jag håller på med nu och en jättekartong Geisha. Jag äter ju inte godis men spar den gärna i en och en halv månad eller delar med mig till familjen, det var väldigt gulligt hur som helst.

Rosa hare och rosa Geisha från Krambjörn


Igår kväll kom det ett blommogram med jättefin bukett från jobbarkompisarna med hälsningen "Vi tänker på dig och saknar dig". Dom är så söta, blommogram är ju det bästa som finns! :)

Rosa blommor från New Media


Ikväll var Johanna här och hälsade på, vi har inte setts sen innan USA, dvs i juli! Vi låg och pratade och åt ugnspannkakor och drack kaffe med mamma & pappa, det var jättemysigt. Förutom blommorna nedan fick jag även ett blockljus, pistagenötter, en Daim, en sockerfri Menthos och 1,5 liter Pepsi Max :) hon är ju rolig (men känner mig väl ;)

Rosa blommor från Joel

Alla är så goa men jag uppskattar minst lika mycket alla som underhåller mig per telefon och sms, det är ju rätt trist att bara ligga hemma så det är jätteroligt när ni vill prata med mig lite eller skickar uppmuntrande sms och mail, kram på er alla!

Jag har ju alltid massa ursäkter för mig för varför jag inte bloggar, men nu tycker jag faktiskt att jag har en ganska ok en med det här med diskbråcket, vad tycker ni?

Jag snor lite från Linas blogg för att snabbt sammanfatta hur det började http://likar.blogg.se/1194339086_lustig_helg_och_sjukt.html Illustrerar lite extra med en bild från första läkarbesöket på jourmottagningen söndag kväll, Lina bara skrattade åt min stil.

Jag hade inte fått några smärtstillande än och kunde knappt ta mig upp på britsen, det syns kanske :)


När jag landade på Bromma förra tisdagen så hämtade pappa mig och skjutsade hem till Fresta och sen dess har jag legat här.

Första dagarna var jag bara sugen på flytande föda - Underhållning

På onsdagen förra veckan var jag hos min husläkare och efter att ha hört hela historien remitterade hon mig som tur var direkt till magnetröntgen dagen efter på Sabbathsberg. Själva röntgningen var fruktansvärt, ungefär som att bli levande begravd under 15 minuter, jag fick såklart panik direkt de hade kört in mig men efter att ha åkt ut och lugnat mig en stund så gick det bra att göra det åt andra hållet, då iaf pannan är utanför tunneln.

Igår ringde doktorn och berättade att det är ett diskbråck jag har och hon har skickat en remiss till Spine Center varifrån vi nu avvaktar svar för att se hur de tycker att vi ska gå vidare. Jag käkar starka smärtstillande så just nu är det helt ok, idag har jag till och med varit uppe en hel del och för första gången suttit ner och ätit på två veckor. När jag provar att dra ner på dosen så blir det värre så jag tror ju att det är tabletternas förtjänst men jag är bara glad att kunna röra mig efter så lång tids sängliggande.

4 ggr / dag


Jag är sjukskriven till på måndag men hon kommer att förlänga det då om det inte blivit någon klar förbättring, vi får väl se hur det utvecklar sig. To be continued...