Dag 1 Arlanda - Väsby - Vasastan - Gröndal - Vasastan - Frösunda - Vasastan
Jag är skadad från vårt bloggskrivande under resan och kommer från och med nu att benämna alla mina sorgliga dagar på detta viset fram till det att jag gör nästa roliga resa som kan leva upp till den här...
Gårdagen i snabba (yeah, but u know me) drag: Jag landade som sagt 07.20 på Arlanda och tog en taxi hem till mamma och pappa (planet var en timma tidigt så dom hann inte hämta mig). Vi satt och pratade i några timmar om allt som hade hänt men sen var jag tvungen att skynda göra i ordning mig inför dopet. Ringde David en snabbis som berättade att deras plan varit två timmar försenat från Philly men att dom som tur var också hade kört in en timme över Atlanten så att de hann med nästa plan i Frankfurt. Jag dushade och fräshade upp mig snabbt och sen skjutsade pappa mig via lägenheten till Gröndals kyrka.
Dopet gick bra, Lovisa var jättesnäll och lugn (som alltid) och det var mysigt att träffa henne och Anders & Kattis igen. Jag hade ju sån ångest för att jag inte hittat någon "riktig" doppresent utan bara hade med mig småpresenter fint inslagna i en Conversepåse. Men Anders sa att jag inte behöver förklara mig och att det var lugnt och det verkade som om de blev glada ändå över grejerna. Det var två små conversskor, en body med Johnny Cash och en flygande gris att sätta i sovrummet.
Anders har samma slips som lille Wilmer(?) och lilla brorssonen har växt ikapp och om honom.
Det gäller att hålla tungan rätt i mun så blir det bra.
På vägen hem kom första tröttchocken och jag höll på att somna redan på tvärbanan. Jag märkte rätt snabbt att så länge jag umgicks och pratade med andra var det lugnt men så fort jag var själv så var det kört. Försökte desperat få tag på Eva och dom för att se om jag kunde åka och träffa dem direkt istället för att åka hem till mig själv men hon sa att vi skulle träffas senare ikväll istället. När jag kom hem satte jag mig framför TV:n (faktiskt jätteovanligt nu för tiden) men efter två timmar när jag skulle resa mig och gå till bussen för att åka hem till Jossan föll jag istället i en hög i soffan av utmattning. Jag kände att jag måste sova först för att kunna göra någonting alls. Jag hade ju lovat mig själv att det inte skulle bli nått med det men det gick till slut inte. Som sagt, 50 timmar med endast sporadiska sovturer här och där är det svårt att dra ihop, så jag tog en tupplur på 1,5 timme vilket gjorde att jag blev ännu mosigare, men piggare.
Vid nio gick jag till ICA för att köpa en pasta och ringde sen efter en taxi för att köra mig till Jossan, det gick bara inte annars. Där var även Eva, Ulrik, Mange och Ernest och dom hade grillat goda hamburgare som jag ju egentligen också skulle varit med på (märk hur jag fortsätter på mattemat :) Det var jättekul att träffa dom alla igen och vi hade en dömysig kväll som fick mig att tänka på annat än hur mycket jag saknar resan och killarna.
Jossan med sitt Playboy-bracelet (för det känns ju bara såå Jossan eller hur :)
Ulrik var trött som vanligt och somnade i soffan...som vanligt. Jossan med sin FRÖSUNDA KICKERS-tisha som Ernest har fixat åt dem, jag får vara typ hedersmedlem eller nått. Prospect fösökte Ulrik med men jag skulle inte tro det.
Tänkte ta taxi även hem men Ernest och Ulrik skjutsade hem mig, gulliga som dom är. Väl hemma var det först svårt att komma i säng, sen svårt att somna och sist svårt att hålla sig sovande, vaknade minst en gång i timmen. Efter fyra ringde Sara och det var jättekul att höra hennes röst men jag fick en konstig känsla av att jag bara var hemma på besök och skulle åka tillbaka dagen efter, kände mig inte hemma i min egen säng, när jag insåg att det inte var sant blev jag ledsen igen. Det är ju för muppigt det här, jag får ju skärpa mig! Får se hur det känns imorgon.
Gårdagen i snabba (yeah, but u know me) drag: Jag landade som sagt 07.20 på Arlanda och tog en taxi hem till mamma och pappa (planet var en timma tidigt så dom hann inte hämta mig). Vi satt och pratade i några timmar om allt som hade hänt men sen var jag tvungen att skynda göra i ordning mig inför dopet. Ringde David en snabbis som berättade att deras plan varit två timmar försenat från Philly men att dom som tur var också hade kört in en timme över Atlanten så att de hann med nästa plan i Frankfurt. Jag dushade och fräshade upp mig snabbt och sen skjutsade pappa mig via lägenheten till Gröndals kyrka.
Dopet gick bra, Lovisa var jättesnäll och lugn (som alltid) och det var mysigt att träffa henne och Anders & Kattis igen. Jag hade ju sån ångest för att jag inte hittat någon "riktig" doppresent utan bara hade med mig småpresenter fint inslagna i en Conversepåse. Men Anders sa att jag inte behöver förklara mig och att det var lugnt och det verkade som om de blev glada ändå över grejerna. Det var två små conversskor, en body med Johnny Cash och en flygande gris att sätta i sovrummet.
Anders har samma slips som lille Wilmer(?) och lilla brorssonen har växt ikapp och om honom.
Det gäller att hålla tungan rätt i mun så blir det bra.
På vägen hem kom första tröttchocken och jag höll på att somna redan på tvärbanan. Jag märkte rätt snabbt att så länge jag umgicks och pratade med andra var det lugnt men så fort jag var själv så var det kört. Försökte desperat få tag på Eva och dom för att se om jag kunde åka och träffa dem direkt istället för att åka hem till mig själv men hon sa att vi skulle träffas senare ikväll istället. När jag kom hem satte jag mig framför TV:n (faktiskt jätteovanligt nu för tiden) men efter två timmar när jag skulle resa mig och gå till bussen för att åka hem till Jossan föll jag istället i en hög i soffan av utmattning. Jag kände att jag måste sova först för att kunna göra någonting alls. Jag hade ju lovat mig själv att det inte skulle bli nått med det men det gick till slut inte. Som sagt, 50 timmar med endast sporadiska sovturer här och där är det svårt att dra ihop, så jag tog en tupplur på 1,5 timme vilket gjorde att jag blev ännu mosigare, men piggare.
Vid nio gick jag till ICA för att köpa en pasta och ringde sen efter en taxi för att köra mig till Jossan, det gick bara inte annars. Där var även Eva, Ulrik, Mange och Ernest och dom hade grillat goda hamburgare som jag ju egentligen också skulle varit med på (märk hur jag fortsätter på mattemat :) Det var jättekul att träffa dom alla igen och vi hade en dömysig kväll som fick mig att tänka på annat än hur mycket jag saknar resan och killarna.
Jossan med sitt Playboy-bracelet (för det känns ju bara såå Jossan eller hur :)
Ulrik var trött som vanligt och somnade i soffan...som vanligt. Jossan med sin FRÖSUNDA KICKERS-tisha som Ernest har fixat åt dem, jag får vara typ hedersmedlem eller nått. Prospect fösökte Ulrik med men jag skulle inte tro det.
Tänkte ta taxi även hem men Ernest och Ulrik skjutsade hem mig, gulliga som dom är. Väl hemma var det först svårt att komma i säng, sen svårt att somna och sist svårt att hålla sig sovande, vaknade minst en gång i timmen. Efter fyra ringde Sara och det var jättekul att höra hennes röst men jag fick en konstig känsla av att jag bara var hemma på besök och skulle åka tillbaka dagen efter, kände mig inte hemma i min egen säng, när jag insåg att det inte var sant blev jag ledsen igen. Det är ju för muppigt det här, jag får ju skärpa mig! Får se hur det känns imorgon.
Kommentarer
Postat av: Kattis
Du är ju knäpp. Vad är en "riktig" doppresent om inte TVÅ par converse, en johnny-cash-body och en flygande gris?? Vi blev jätteglada, och Lovisa bryr sig inte ens om att få slita upp paketpapper ännu så det var skitsamma :-) Stor KRAM och tack för ett fint dop!
Trackback
