london - fredag
Jag lyckades ju vara uppe rätt länge av mig själv på torsdag natten (lina hjälpte till också) så jag var trött på fredag och det var skönt med en liten sovmorgon (veronica ringde och väckte mig nio...då vi skulle ha träffats i restaurangen). Efter frukost och utcheckning tog vi tuben (jo det är nästan ok att säga så när man är i London :) till High Street Kensington och hem till Veronicas bror med familj. Dom bodde i en jättefin stor fyra på två våningar i ett tjusigt område där sportbilarna stod på rad utanför. När det kom ut två snygga killar med två söta barn på grannens bakgård berättade Maria att det var självaste familjen Vanderbilt hur coolt är inte det?! :) Dom var inte bara grannarna utan även land lords och äger fastigheter för ungefär 100 miljoner bara i England. (Jag försökte flirta mig in genom rutan senare under helgen men det funkade inte så bra :)
Veronicas svägerska Maria var helskön och lillkillen Oliver 2 år hur gullig som helst. Träffade även Olivers nanny Jennifer som hade världens häftigaste långa, röda, lockiga hår (men så är hon modell också, bla för Fructis, I can see that). Efter att ha lämnat väskorna och jobbat någon timme gick vi en sväng på Kensington High Street, åt lunch och kollade in affärerna där. I slutet av turen gick vi till Whole food, en helt fantastisk mataffär i tre våningar där allt är ekologiskt och/eller organiskt. Det finns bla 100-tals olika nötter, du kan göra din egen müsli av ett gäng olika ingridienser och allt känns bara så jättefräsht. Vi gick omkring och bara mös och köpte även lite gott till kvällen med vin, ost och nötter.
Tagen special för Tommy, snacka om färskt kött på Whole food :S
Jag hittade min och Veronicas beer direkt :)
När vi gjort oss fina gick vi ut och åt med Micke (som nyss kommit hem från jobbet) och Maria, maten var jättegod! Det blev asiatiskt igen, blandade förrätter med summer rolls (tyvärr gingerfyllda även denna gång), friterad krabba och dumplings med en helt fantastisk en som såg ut som en lila porslinros, skulle kunnat äta bara sånna hela middagen. Till varmrätt blev jag rekomenterad vildsvinet med röd curry och ris av Micke och efterrätt en tillagad chockladpudding med cocosglass. Till det ett gott rödvin. Nu är jag där igen och berättar allt vi åt men det här var bara så fantastiskt gott så jag måste :) Micke är som min pappa och betalade för alla trots mina och Veronicas protester, vi lovade att vi skulle bjuda på middagen dagen efter (jo för en hämtpizza för fyra är väl ungefär samma sak som en tre rätters med rödvin på typ 5 stjärning restaurang eller hur).
Rätt suddig bild på vårt värdpar
Maria är gravid och inte särskillt pigg så dom lämnade vid tio efter att ha dumpat av oss på en bar som Mickes kompis ägde. Där hittade vi en mysig soffa och satt och pratade om livet tills vi kom på att vi hade en fest att gå på. Det är Erik och Jens som vi jobbar med på byrån vi träffade på torsdagen som har startat ett herr-livsstilsmagazin som heter Man About Town (stor intervju med Ryan P i första numret, kan inte va annat än bra :) och där vi var bjuden på releasefesten. Vi tog en taxi till festen som huserade i en ny hipp klubb några kvarter ifrån Picadilly. Vi fick stå och vänta några få minuter men eftersom vi stod på listan var vi snabbt inne i värmen bland Londons kreativa grädda. Mycket arty människor och det var kul att bara titta på alla utspökade (men också snygga) människor på plats, själva stället såg ut som det inte var färdigbyggt och jag vet inte om det var deras nich eller om det inte hade öppnat än och faktiskt inte var färdigt, kan tänka mig att Erik gillade den idén, det är lite typiskt honom.
Trodde inte att det var en chans att stöta på nån av dem där bland kanske 600 pers men det första jag gör när jag ställer mig i toakön är att träffa Erik. Därefter hittade vi en soffa i ett skönt hörn och satt och snackade vidare, titta på människorna som dansade och sipprade gratisdrinkar i några timmar, det var supersoft. Det sista jag gjorde innan vi skulle gå hem var att hitta Jens utanför toaletten (igen) så jag hann hejja på honom också. Han sa att vår senaste kampanj vi gjort ihop såg bra ut och jag höll med. Han kläckte även "Är du nöjd är jag nöjd", det är ju så att jag är kunden och det stämmer men det känns ändå lite väl, jag vill ju att han ska va nöjd av sig själv...men men.
Vi stod ett tag utanför och snackade innan vi försökte få tag på en taxi, det är tydligen helt omöjligt i London nattetid och alla åker svarttaxi. Vi ville ju helst inte det och stod och vinkade bort bilar i en halvtimme (efter att ha stått utanför klubben en halvtimme) innan vi insåg att vi måste göra det ändå, Veronica har gjort det varje gång hon varit där och hon sa som sagt att alla gör det, det är inte riktigt som i sverige utan mer ett riktigt (och enda) alternativ till vanlig taxi, jättedumt men a matter of fact. TIll slut så berättade ett par maltesiska flamsiga killar (som vi redan dissat några gånger) att dom fått ett jättebra pris av en kille, £20 för oss alla fyra, och vi bor en rätt bra bit bort, vi antog budet och hoppade in. Dom var hur roliga som helst och pratade om deras resor i andra länker och bla om när dom varit i sverige och försökt ragga på svenska tjejer utan vidare resultat, kan berott på att dom bara flamsade och var ungefär på en tonårings nivå, jag sa att jag hade lite svårt att se att en av dem var typ revisor och att den andra jobbade på Universals engelska huvudkontor (förvisso som programmerare så det var väl lite mer troligt). Taxichaffören var också rolig och tyckte vi verkade vara goa tjejer, vi sa dock att vi båda hade pojkvänner och det var ju ingen fara så.
Efter jag smsat tidigare på kvällen så hade jag stoppat min mobil i koftfickan och när vi gått ur taxi och skulle in i lägenheten så kände jag att den inte var kvar! letade förbrilt i väskan och allt men insåg att den var borta och försökte ringa Tele2 för att spärra. Efter 10 minuter av att inte komma fram kom jag på att jag kunde ringa min egen mobil och tror ni inte att han svarar! Han berättar att nästa kunder försökt sno den men att han tagit den ifrån dem och att han dumpat sin andra körning och var på väg tillbaka till oss innifrån city igen! När han lämnade den sa han att de flesta skulle ha tagit den men att han aldrig skulle göra så eftersom han vet hur krångligt det är att fixa med både telefonen i sig men också innehållet. Jag gav honom £25 som var allt jag ägde och en stor kram, kan inte fatta att det finns så ärliga människor kvar här i världen, jag blir alldeles glad!! :)
Veronica försöker öppna innerdörren med nyckeln, det tog ett tag första gången och det var när jag skulle ta det här kortet då som jag märkte att telefonen var borta.
Veronicas svägerska Maria var helskön och lillkillen Oliver 2 år hur gullig som helst. Träffade även Olivers nanny Jennifer som hade världens häftigaste långa, röda, lockiga hår (men så är hon modell också, bla för Fructis, I can see that). Efter att ha lämnat väskorna och jobbat någon timme gick vi en sväng på Kensington High Street, åt lunch och kollade in affärerna där. I slutet av turen gick vi till Whole food, en helt fantastisk mataffär i tre våningar där allt är ekologiskt och/eller organiskt. Det finns bla 100-tals olika nötter, du kan göra din egen müsli av ett gäng olika ingridienser och allt känns bara så jättefräsht. Vi gick omkring och bara mös och köpte även lite gott till kvällen med vin, ost och nötter.
Tagen special för Tommy, snacka om färskt kött på Whole food :S
Jag hittade min och Veronicas beer direkt :)
När vi gjort oss fina gick vi ut och åt med Micke (som nyss kommit hem från jobbet) och Maria, maten var jättegod! Det blev asiatiskt igen, blandade förrätter med summer rolls (tyvärr gingerfyllda även denna gång), friterad krabba och dumplings med en helt fantastisk en som såg ut som en lila porslinros, skulle kunnat äta bara sånna hela middagen. Till varmrätt blev jag rekomenterad vildsvinet med röd curry och ris av Micke och efterrätt en tillagad chockladpudding med cocosglass. Till det ett gott rödvin. Nu är jag där igen och berättar allt vi åt men det här var bara så fantastiskt gott så jag måste :) Micke är som min pappa och betalade för alla trots mina och Veronicas protester, vi lovade att vi skulle bjuda på middagen dagen efter (jo för en hämtpizza för fyra är väl ungefär samma sak som en tre rätters med rödvin på typ 5 stjärning restaurang eller hur).
Rätt suddig bild på vårt värdpar
Maria är gravid och inte särskillt pigg så dom lämnade vid tio efter att ha dumpat av oss på en bar som Mickes kompis ägde. Där hittade vi en mysig soffa och satt och pratade om livet tills vi kom på att vi hade en fest att gå på. Det är Erik och Jens som vi jobbar med på byrån vi träffade på torsdagen som har startat ett herr-livsstilsmagazin som heter Man About Town (stor intervju med Ryan P i första numret, kan inte va annat än bra :) och där vi var bjuden på releasefesten. Vi tog en taxi till festen som huserade i en ny hipp klubb några kvarter ifrån Picadilly. Vi fick stå och vänta några få minuter men eftersom vi stod på listan var vi snabbt inne i värmen bland Londons kreativa grädda. Mycket arty människor och det var kul att bara titta på alla utspökade (men också snygga) människor på plats, själva stället såg ut som det inte var färdigbyggt och jag vet inte om det var deras nich eller om det inte hade öppnat än och faktiskt inte var färdigt, kan tänka mig att Erik gillade den idén, det är lite typiskt honom.
Trodde inte att det var en chans att stöta på nån av dem där bland kanske 600 pers men det första jag gör när jag ställer mig i toakön är att träffa Erik. Därefter hittade vi en soffa i ett skönt hörn och satt och snackade vidare, titta på människorna som dansade och sipprade gratisdrinkar i några timmar, det var supersoft. Det sista jag gjorde innan vi skulle gå hem var att hitta Jens utanför toaletten (igen) så jag hann hejja på honom också. Han sa att vår senaste kampanj vi gjort ihop såg bra ut och jag höll med. Han kläckte även "Är du nöjd är jag nöjd", det är ju så att jag är kunden och det stämmer men det känns ändå lite väl, jag vill ju att han ska va nöjd av sig själv...men men.
Vi stod ett tag utanför och snackade innan vi försökte få tag på en taxi, det är tydligen helt omöjligt i London nattetid och alla åker svarttaxi. Vi ville ju helst inte det och stod och vinkade bort bilar i en halvtimme (efter att ha stått utanför klubben en halvtimme) innan vi insåg att vi måste göra det ändå, Veronica har gjort det varje gång hon varit där och hon sa som sagt att alla gör det, det är inte riktigt som i sverige utan mer ett riktigt (och enda) alternativ till vanlig taxi, jättedumt men a matter of fact. TIll slut så berättade ett par maltesiska flamsiga killar (som vi redan dissat några gånger) att dom fått ett jättebra pris av en kille, £20 för oss alla fyra, och vi bor en rätt bra bit bort, vi antog budet och hoppade in. Dom var hur roliga som helst och pratade om deras resor i andra länker och bla om när dom varit i sverige och försökt ragga på svenska tjejer utan vidare resultat, kan berott på att dom bara flamsade och var ungefär på en tonårings nivå, jag sa att jag hade lite svårt att se att en av dem var typ revisor och att den andra jobbade på Universals engelska huvudkontor (förvisso som programmerare så det var väl lite mer troligt). Taxichaffören var också rolig och tyckte vi verkade vara goa tjejer, vi sa dock att vi båda hade pojkvänner och det var ju ingen fara så.
Efter jag smsat tidigare på kvällen så hade jag stoppat min mobil i koftfickan och när vi gått ur taxi och skulle in i lägenheten så kände jag att den inte var kvar! letade förbrilt i väskan och allt men insåg att den var borta och försökte ringa Tele2 för att spärra. Efter 10 minuter av att inte komma fram kom jag på att jag kunde ringa min egen mobil och tror ni inte att han svarar! Han berättar att nästa kunder försökt sno den men att han tagit den ifrån dem och att han dumpat sin andra körning och var på väg tillbaka till oss innifrån city igen! När han lämnade den sa han att de flesta skulle ha tagit den men att han aldrig skulle göra så eftersom han vet hur krångligt det är att fixa med både telefonen i sig men också innehållet. Jag gav honom £25 som var allt jag ägde och en stor kram, kan inte fatta att det finns så ärliga människor kvar här i världen, jag blir alldeles glad!! :)
Veronica försöker öppna innerdörren med nyckeln, det tog ett tag första gången och det var när jag skulle ta det här kortet då som jag märkte att telefonen var borta.
Kommentarer
Trackback
